Långa nätter
"I dream my paintings, and then i paint my dreams"
- Vincent van Gogh
Han visste med andra ord vad han höll på med. Han hade talang, och han visste vad han höll på med. En annan får förlita sig helt på stundens ingivelse. Och talang, såklart. Men jag vet fan aldrig vad jag håller på med. Det kanske betyder att jag har något som van Gogh saknade? Jag vinner på intuition. Fru Fortuna-stil. Lyckans gosh-diggedy-damned guldgosse.
Här för att
Hänföra
. . .
Tänker ni också på att jag i stundens ingivelse aldrig någonsin har målat en vacker tavla?
Jag läste nyss stora delar av LBs blogg för första gången. Den går tillbaka nästan ända till 2006. Och jag blir så sorgsen av att läsa den. Ånger. De förlorade åren av mitt liv. Hahahahaha. Men så är det ju.
Istället för att göra det jag gjorde (sönder mig själv), kunde jag ha gjort (henne med barn). Eh. Inte så. Men istället för att dimma omkring och göra sönder mig själv kunde jag ha stannat i verkligheten med henne, som ju ödet egentligen tänkt sig det hela. Då hade mina litterära ambitioner, som föll samman tillsammans med mig, till dags dato drivit mig till att finslipa mitt uttryck och mitt berättande a la Hemingway: "It's none of their business that you have to learn how to write. Let them think you were born that way." För jag hade tveklöst presterat om jag haft henne att imponera på.
Börjar bli dags att imponera på henne snart - men knappast idag.
Hjalmar Söderberg sa: "Livet är kort, men timmarna äro långa". Och det är lite den känslan jag fångat.
Hon sa: "Hare bra, tja!"
Nej.
Hon sa: "Du borde ta till vara på den du är. För du är mer än så många andra."
För länge sen sa hon det.
(Och för att ni ska kunna gå ifrån detta inlägg med en insikt om mig kan jag avslöja att jag, när jag fick detta meddelande, tänkte: "Många andra? Många? Vadå många? . . . Hon menar nog alla. Ja, det gör hon nog.")
